Författare: Docent Iréne Axelsson, Lund

Spädbarnskosten

Bröstmjölk

Bröstmjölk har alltid varit det nyfödda barnets naturliga föda och förutsättningen för mänsklighetens överlevnad. Bröstmjölken skiljer sig mellan olika djurarter. Mjölken är avpassad till de livsvillkor som råder för arten och till organens förmåga att omsätta mjölkens näringsämnen. Den humana mjölken är bland annat avpassad till hjärnans utveckling, till mognaden av magtarmkanalen och njurarna samt till barnets tillväxthastighet. Bröstuppfödda barn har från hela världen i alla tider haft liknande tillväxthastighet. Barn uppfödda på modersmjölksersättning har en högre tillväxthastighet och deras tillväxt har varierat beroende på ersättningens innehåll av näringsämnen.

Det är viktigt att barnet läggs till bröstet så fort som möjligt efter det är nyfött. När barnet börjar suga på bröstet stimuleras frisättning av hormoner hos modern bland annat oxytocin som har sammandragande effekt på livmodern och påverkar utdrivningsreflexen. På de flesta BB-avdelningar finns råd och hjälp till att öka möjligheterna till en lyckad amning. Flera så kallade Baby friendly hospitals finns som arbetar för att stödja amning. Bröstmjölken har inte enbart näringsmässiga och immunologiska fördelar. Amning innebär också närhet som ger lugn och tröst både för mor och barn.

Vad innehåller bröstmjölk? Bröstmjölkens sammansättning varierar beroende på hur länge man ammat, vad man äter och från vilken del av världen man kommer. Den första mjölken (1–4 dagar efter förlossningen) kallas kolostrum. Den är rik på protein bland annat sekretoriskt IgA och laktoferrin.

Sekretoriskt IgA skyddar mot infektioner framför allt tarminfektioner. Laktoferrin binder järn och man tror därför att detta hindrar bakterietillväxt. Det viktigaste proteinet i bröstmjölk för tillväxt är alfa-laktalbumin. Totalproteinhalten i bröstmjölk är ca 1 g/100 ml. Kvoten vassleprotein/kasein är 60/40. Vassleproteinerna är sekretoriskt IgA, andra immunglobuliner, alfa-lactalbumin, laktoferrin och serumalbumin.

Bröstmjölken innehåller mycket fett (ca 4 g/100 ml) framför allt mättat fett. Effekterna av detta kan ses då man undersöker ammade barns blodfetter vilka ofta ligger högt. Några månader efter att amningen avslutats sjunker blodfetterna. Det näringsämne som varierar mest i mjölken är fetthalten och den ökar mot slutet av måltiden. Bröstmjölken innehåller också livsnödvändiga fettsyror såsom linol och linolensyra. Hur ofta man skall amma kan variera från barn till barn. Oftast märker modern när barnet är hungrigt. Ett sent kvällsmål bör dock ges fram till 4 månaders ålder eftersom små barn inte håller uppe sitt blodsocker så länge.
Efter 1 månads amning är näringsinnehållet i mjölken stabilt hos de flesta kvinnor. Få förändringar sker fram till avvänjningen.

I Sverige är det ovanligt med näringsbrist vid amning men det förekommer och man måste vara uppmärksam på detta. Det som diskuterats är kalcium, järn, zink, protein, energi, selen, vitamin B6, vitamin B12 vitamin D och vitamin K. K-vitamin ges till alla barn vid födelsen och alla barn får D-droppar. De övriga näringsbristerna förekommer framförallt vid långvarig amning och då man inte ger annan föda efter 6 månaders ålder eller då mamman äter ensidig vegankost. Tillsammans med annan föda är dock bröstmjölk ett utmärkt komplement under hela första levnadsåret och ibland även längre.

Modersmjölksersättning och tillskottsnäring

För vissa mammor fungerar inte amningen av olika skäl. Det kan t.ex ses som dålig viktökning hos barnet när mjölkproduktionen inte kommer igång trots intensivamning eller det kan vara sjukdom hos modern. Det finns då modersmjölksersättningar som är anpassade till att efterlikna bröstmjölk. Modersmjölksersättning baseras ofta på komjölk. Komjölkens sammansättning skiljer sig från bröstmjölkens. I en modersmjölksersättning är proteinet därför sänkt till 1,3–1,5 g/100 ml vilket skall jämföras med komjölk som innehåller ca 3,4 g/100 ml. Vassle/kaseinkvoten är anpassad till 60/40. I komjölk är den 20/80. Eftersom salthalten är hög i komjölk och barnets njurar inte kan utsöndra dessa är en modersmjölksersättning också avsaltad. Fettet utgörs av vegetabiliska oljor men även mjölkfett kan ingå. Genom tillsats av de vegetabiliska oljorna får man de essentiella fettsyrorna, linol- och linolensyra. Genom fettsyrorona linol, linolen, dokosahexaensyra DHA (22:6, n-3) och arakidonsyra ARA (20:4, n-6). Kvoten mellan fettsyrorna är nu som i bröstmjölk. Vidare är modersmjölksersättning berikad med mineraler, spårämnen och vitaminer.

En modersmjölksersättning kan användas redan från födelsen och upp till 1 års ålder. Under de första levnadsmånaderna ges ca 150 – 200 ml/dygn. Detta kan variera från barn till barn. Om man samtidigt ammar är det bra att starta måltiden med amning och sedan ge modersmjölksersättning. Semper har tre modersmjölksersättningar för normal uppfödning, BabySemp 1, Baby Semp Bifidus vid förstoppning och BabySemp 1 Lemolac vid problem med matsmältning, lindrig kolik eller om barnet småkräks. BabySemp 1 och BabySemp 1 Lemolac är lämplig att ge redan från första levnadsveckan. Från 6 månader kan man använda BabySemp2 (tillskottsnäring) som ett tillskott till barnets övriga kost. Från 9 månaders ålder kan man använda BabySemp 3 (tillskottsnäring) som en mjölk och låta barnet dricka den i t.ex. en mugg.

Avvänjning

Avvänjning kan definieras på olika sätt. En vanlig definition är den tid då barnet får till annan mat än bröstmjölk eller modersmjölksersättning och fram till den tid då barnet får vuxenkost. Mot bakgrund av nya rekommendationer från WHO har Livsmedelsverket tillsammans med Expertgruppen i Pediatrisk Nutrition och i samråd med Socialstyrelsen och Socialdepartementet gjort följande ställningstagande: Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring. De flesta barn klarar sig utmärkt på enbart bröstmjölk de första sex månaderna av sitt liv. Detta innefattar även vitaminer och eventuella läkemedel. Från ungefär sex månader bör amningen av näringsmässiga skäl kompletteras med annan föda, men det är fördelaktigt om bröstmjölken utgör en del av kosten under hela första levnadsåret eller längre. Om man vid sidan om amningen ger barnet annan mat innan det blivit 6 månader är det från 4 månaders ålder oftast bättre att i första hand ge barnet puréer och grötar än att ge modersmjölksersättning. Det finns vetenskapliga data som indikerar att celiakifrekvensen Kan minska under tidig ålder om man introducerar gluten i små mängder under pågående amning precis som man introducerar annan föda. Om barnet inte går upp i vikt som det ska kan man även behöva komplettera med modersmjölksersättning. Det finns kompletta barngrötar som har relativt lös konsistens och därför ej behöver serveras med komjölk. Därtill finns barndryck och puréer lämpliga att börja med. Man kan också själv laga tilläggskosten. Däremot kan man aldrig laga en modersmjölksersättning, gröt eller välling som är så komplett näringsmässigt som de industritillverkade. Det är tradition vilken föda man börjar med. Ofta börjar man med frukt och grönsaker som är finfördelade. Vanligt är att man börjar med potatis, morot eller majspuré samt olika fruktpuréer. Kött och fisk introduceras lämpligen i passerad form för att sedan serveras finhackat.

Man brukar tala om en kritisk period då det är viktigt att barnet lär sig äta fast föda utan att suga. Blir avvänjningen sen kan det uppstå problem med ätstörningar. Vid omkring 6 månader kan barnet ofta föra fast föda med hjälp av tungan bak till svalget. Man räknar då att barnet är neurologiskt moget att äta fast föda.

Välling

Välling är baserad på mjölk och mjöl. Det kan vara havremjöl, vetemjöl, rismjöl eller majsmjöl. Majsvälling är fri från gluten.
Proteinhalten sänktes i Semper välling för ett antal år sedan till ca 1,8 g/100 ml. Vällingen är dessutom avsaltad och linol- och linolensyra är tillsatt. Den är berikad med mineraler och vitaminer. Det är svårt för ett litet barn att komma upp i de rekommenderade värdena för t ex järnintag om man inte ger välling, modersmjölksersättning eller industritillverkad gröt. Välling kan man ge från 6 månader upp till förskoleåldern och även upp i vuxen ålder. Fiberinnehållet varierar och de första vällingarna har ett lägre fiberinnehåll än de som rekommenderas längre upp i åldrarna. Näringsmässigt är välling betydligt bättre än ren komjölk.

Komjölk

Komjölken innehåller ca 3,4 g protein/100 ml och rikligt med salter. Ett vanligt förekommande protein är betalaktoglobulin vilket troligen är det protein som framkallar allergi hos människan. Innehållet av mättade fettsyror är högt. Kalciumhalten är 120 mg/100 ml. Mjölken innehåller också betydelsefulla mängder av fosfor, jod, zink, kalium, vitamin B2 och vitamin B12. Däremot har komjölk mycket lågt järninnehåll. Intag av stora mängder komjölk kan tränga undan andra järnrika födoämnen varför järnbrist ofta uppstår. Spädbarnets njurar har svårt att utsöndra slutprodukterna av protein och salter. Rekommendationen är därför att man ska vänta med komjölk som dryck tills barnet är 10 – 12 månader. Detta gäller också filmjölk och yoghurt som huvudkomponent i en måltid.

Vilka födoämnen bör man undvika?

Vissa födoämnen innehåller nitrat. Omvandling till nitrit kan ske i barnets magtarmkanal. Nitrit minskar blodets syretransporterande förmåga. Då järnet oxideras i hemoglobin uppstår methemoglobin som inte har någon syrgastransporterande förmåga. Födoämnen som innehåller nitrat är bladselleri, nässlor, spenat, rödbeta och mangold vilket man bör undvika under första levnadsåret. För övrigt bör man undvika att ge honung. Honung kan innehålla sporer av bakterien Clostridium botulinum. Detta kan ge förlamning hos spädbarnet. Njurarna är inte fullt utvecklade hos spädbarn. Därför ska man vara försiktig med att salta maten för mycket. En viss mängd salt behöver man emellertid även under första levnadsåret. Te ger ingen näring och hämmar järnupptaget och bör varken ges till spädbarn eller småbarn. Hela nötter och jordnötter bör man inte ge spädbarn och det gäller ända upp till 4-årsåldern. De kan utgöra en kvävningsrisk samt hamna i lungan och ge lunginflammation.

Småbarnskosten

Efter 1-årsåldern börjar barnet att äta mer som hela familjen. Barnet har dock ett högre energibehov per kilo kroppsvikt än den vuxne och behöver därför näringstätare kost. Det är viktigt att tidigt grundlägga bra kostvanor hos barnet. Regelbundna måltider då familjen äter tillsammans är viktigt både ur näringsfysiologisk synpunkt och för att skapa trivsel och samhörighet. Småätande mellan måltiderna är inte att föredra. Man bör undvika söta drycker och godis. Fortfarande är det under denna period fördelaktigt att ge industritillverkad gröt eller välling med tanke på näringsinnehåll och framför allt för att dessa produkter är järnberikade. Eftersom barnet äter en mer varierad kost är det dock inte lika viktigt som under spädbarnsåret. Man kan även ge bröstmjölk efter spädbarnsåret men då utgör den inte så stor del av det totala näringsbehovet utan ska kompletteras med fullgoda måltider enligt förslagen nedan. Det finns även barnmat i glasburkar avsedda att användas efter 1-årsåldern. Den maten är mer grovhackad. Det finns både lunch/middagsrätter och efterrätter. Dessa rätter kan användas som alternativ när familjens mat inte passar barnet eller t ex när man är på resa.

Måltidsordning kan se ut enligt följande:

Frukost: Gröt med mjölk/välling/fi l eller yoghurt med fl ingor. Ofta är det bra att ge en smörgås till.

Förmiddagsmål: Kan utgöras av frukt, några bitar morötter, ett knäckebröd eller en vanlig smörgås med mjölk.

Huvudmål: Helst en lagad måltid. Den kan bestå av potatis, ris eller pasta som är betydelsefulla kolhydrater. Dessutom kött, ägg eller fisk samt baljväxter. Om man prövar olika typer av grönsaker hittar man ofta något som barnet tycker om. Många barn föredrar råa grönsaker framför kokta. Som dryck rekommenderas vatten eftersom barnet ofta får i sig tillräckligt med mjölk produkter vid de andra måltiderna. Vill man servera mjölk är rekommendationen att ge mellanmjölk från 1 års ålder. En del barn behöver mer fett och energi för att få en bra tillväxt och då kan man ge standardmjölk eller en klick extra matfett i maten. Mjölken skall alltid vara pastöriserad. Till efterrätt passar frukt eller bär.

Eftermiddagsmål: Kan utgöras av gröt eller fl ingor med mjölk eller yoghurt.

Kvällsmål: Man kan servera samma mat som till lunch.